She's from norrland
Har sagt det förut men kan inte undgå att säga det igen; Varför måste helgerna gå så fruktansvärt snabbt?
Den gångna helgen har precis som många tidigare varit väldans bra. Dans in på småtimmarna till liveband på ett av alla guldkorn till uteställen och mysig middag med efterföljande öl i ett regnigt Camden.
Men det går samtidigt inte komma ifrån att det var mindre kul att säga hej då till en av de
bästa människorna jag lärt känna här. Nu är det bara att du kommer och hälsar på så fort du har tid för det!
Ikväll vankas det födelsedagsfirande med kinamat och chokladtårta. Bara 20 skjortor att stryka först.
So long!
Contra
Vampire Weekend ställde till med gratis utomhuskonsert igår kväll och tillsammans med några tusen andra londonbor trängdes jag på gården till Somerset House. Trots problem med ljudet hade jag alldeles väldans trevligt.
Och det är alltid lika kul att höra engelsmännen beklaga sig över den deep freeze de anser sig befinna sig i, speciellt när termometern inte visar mer än +1. Man får faktiskt skylla sig själv om man tycker det är kallt när man går klädd barbent i januari.
Och det är alltid lika kul att höra engelsmännen beklaga sig över den deep freeze de anser sig befinna sig i, speciellt när termometern inte visar mer än +1. Man får faktiskt skylla sig själv om man tycker det är kallt när man går barbent i januari.
Shed light, on your better side
Tror att blogg punkt se försöker säga mig något då det allt för ofta inte fungerar att logga in. Men bevisligen har jag ännu inte fattat vinken. Så nu är jag tillbaka! En dryg vecka sedan jag skrev senast va? Jo, något sånt.
För första gången på mycket länge händer det någonting i mitt liv. Vilket känns både bra och dåligt. Men mest bra. Och tur det. Våren 2010 ser ljus ut på många sätt.
En mindre bra sak är att jag i måndags upptäckte att engelska gym, eller åtminstone det i närheten av mig, inte tillåter människor utan engelska bankkonton att skaffa medlemskap. Lagomt butter traskade jag hem och spenderade några timmar med den enda träningskompisen jag haft de senaste månaderna. Vilket resulterade i alldeles för mycket träningsvärk för min smak. Och, jag vet, det är egentligen alldeles för pinsamt att erkänna att man får sådan träningsvärk av ett tv-spel, men inom vissa områden saknar jag helt hämningar och sedan Big Brother-inlägget nedan ligger nog även värdigheten på minus. Såja, WII FIT dödade mina armar. Nu pratar vi inte mer om det.
Annars så har jag idag hunnit med att städa ut julen, fikat med en tjej som bor här i närheten samt tjänat £10 extra utan att egentligen gjort någonting för det. Hyfsat bra dag, JA.
