Jag har gått och blivit ohälsosamt beroende av Celebrity Big Brother. Kollar hemsidan så snabbt jag har tillgång till dator med internetanslutning, skruvar upp ljudet på radion när jag hör någon pratar om det och lusläser varenda notis som skrivs.

Jag är sedan fyra dagar, tillbaka i den engelska huvudstaden. Det efter tio alldeles för korta dagar i ett kallt och ordentligt snöigt Skellefteå.

En av de mysigaste jularna någonsin. En mindre lyckad utgång och en nyårsafton som slog det mesta. Det är sant som de säger. Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta Skellefteå så mycket som jag gjort de senaste veckorna. Att man kan sakna människor så mycket och att man inte märker att man gjort det förrän man träffar dem igen.

Fyra månader är egentligen ingenting. Men samtidigt nånting. På vissa sätt alldeles för länge.

Och när jag på lördagskvällen packade väskan som jag aldrig ens hunnit packa upp kändes det som jag ville stoppa ner och ta med mig alla tillbaka.

 

Men samtidigt känns det fruktansvärt bra att vara här igen. Det känns bra att kunna börja det nya året i en stad som inte står stilla. Och det känns bra att komma till våren redan i januari, hur mysigt det än är med snöstormar och meterhöga plogkanter.

 

2009 var ett väldigt bra år. Och jag bestämt mig för att göra 2010 till ett ännu bättre.

Vilka är med mig?

För en stund tänkte jag att jag för allas skull en sista gång ge upp det här. I samma stund övervägde jag att ha kvar den. Och ja, så blir det nog. Men än en gång börjar jag om från början. Lika bra att ta chansen där man kan ta den. Nytt år. Nystart. Ny blogg liksom.

 

Jag vet att jag är precis lika jobbig som alltid. Om vi har tur lyckas jag jobba bort det under 2010. 
Den som lever får se helt enkelt.