Jag är sedan fyra dagar, tillbaka i den engelska huvudstaden. Det efter tio alldeles för korta dagar i ett kallt och ordentligt snöigt Skellefteå.

En av de mysigaste jularna någonsin. En mindre lyckad utgång och en nyårsafton som slog det mesta. Det är sant som de säger. Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta Skellefteå så mycket som jag gjort de senaste veckorna. Att man kan sakna människor så mycket och att man inte märker att man gjort det förrän man träffar dem igen.

Fyra månader är egentligen ingenting. Men samtidigt nånting. På vissa sätt alldeles för länge.

Och när jag på lördagskvällen packade väskan som jag aldrig ens hunnit packa upp kändes det som jag ville stoppa ner och ta med mig alla tillbaka.

Men samtidigt känns det fruktansvärt bra att vara här igen. Det känns bra att kunna börja det nya året i en stad som inte står stilla. Och det känns bra att komma till våren redan i januari, hur mysigt det än är med snöstormar och meterhöga plogkanter.

2009 var ett väldigt bra år. Och jag bestämt mig för att göra 2010 till ett ännu bättre.

Vilka är med mig?