.
21.37
She's from norrland
Har sagt det förut men kan inte undgå att säga det igen; Varför måste helgerna gå så fruktansvärt snabbt?
Den gångna helgen har precis som många tidigare varit väldans bra. Dans in på småtimmarna till liveband på ett av alla guldkorn till uteställen och mysig middag med efterföljande öl i ett regnigt Camden.
Men det går samtidigt inte komma ifrån att det var mindre kul att säga hej då till en av de
bästa människorna jag lärt känna här. Nu är det bara att du kommer och hälsar på så fort du har tid för det!
Ikväll vankas det födelsedagsfirande med kinamat och chokladtårta. Bara 20 skjortor att stryka först.
So long!
Contra
Vampire Weekend ställde till med gratis utomhuskonsert igår kväll och tillsammans med några tusen andra londonbor trängdes jag på gården till Somerset House. Trots problem med ljudet hade jag alldeles väldans trevligt.
Och det är alltid lika kul att höra engelsmännen beklaga sig över den deep freeze de anser sig befinna sig i, speciellt när termometern inte visar mer än +1. Man får faktiskt skylla sig själv om man tycker det är kallt när man går klädd barbent i januari.
Vampire Weekend ställde till med gratis utomhuskonsert igår kväll och tillsammans med några tusen andra londonbor trängdes jag på gården till Somerset House. Trots problem med ljudet och att min längd gjorde att jag bitvis inte såg mer än taket till byggnaden, hade jag alldeles väldans trevligt.
Och det är alltid lika kul att höra engelsmännen beklaga sig över den deep freeze de anser sig befinna sig i, speciellt när termometern inte visar mer än +1. Man får faktiskt skylla sig själv om man tycker det är kallt när man går barbent i januari.
Shed light, on your better side
Tror att blogg punkt se försöker säga mig något då det allt för ofta inte fungerar att logga in. Men bevisligen har jag ännu inte fattat vinken. Så nu är jag tillbaka! En dryg vecka sedan jag skrev senast va? Jo, något sånt.
För första gången på mycket länge händer det någonting i mitt liv. Vilket känns både bra och dåligt. Men mest bra. Och tur det. Våren 2010 ser ljus ut på många sätt.
En mindre bra sak är att jag i måndags upptäckte att engelska gym, eller åtminstone det i närheten av mig, inte tillåter människor utan engelska bankkonton att skaffa medlemskap. Lagomt butter traskade jag hem och spenderade några timmar med den enda träningskompisen jag haft de senaste månaderna. Vilket resulterade i alldeles för mycket träningsvärk för min smak. Och, jag vet, det är egentligen alldeles för pinsamt att erkänna att man får sådan träningsvärk av ett tv-spel, men inom vissa områden saknar jag helt hämningar och sedan Big Brother-inlägget nedan ligger nog även värdigheten på minus. Såja, WII FIT dödade mina armar. Nu pratar vi inte mer om det.
Annars så har jag idag hunnit med att städa ut julen, fikat med en tjej som bor här i närheten samt tjänat £10 extra utan att egentligen gjort någonting för det. Hyfsat bra dag, JA.
Rehab
Jag har gått och blivit ohälsosamt beroende av Celebrity Big Brother. Kollar hemsidan så snabbt jag har tillgång till dator med internetanslutning, skruvar upp ljudet på radion när jag hör någon pratar om det och lusläser varenda notis som skrivs.
Snart är det på tv. 10 minuter kvar. VARFÖR GÅR TIDEN SÅ LÅNGSAMT!?
Ingenting är helt omöjligt.
Jag är sedan fyra dagar, tillbaka i den engelska huvudstaden. Det efter tio alldeles för korta dagar i ett kallt och ordentligt snöigt Skellefteå.
En av de mysigaste jularna någonsin. En mindre lyckad utgång och en nyårsafton som slog det mesta. Det är sant som de säger. Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta Skellefteå så mycket som jag gjort de senaste veckorna. Att man kan sakna människor så mycket och att man inte märker att man gjort det förrän man träffar dem igen.
Fyra månader är egentligen ingenting. Men samtidigt nånting. På vissa sätt alldeles för länge.
Och när jag på lördagskvällen packade väskan som jag aldrig ens hunnit packa upp kändes det som jag ville stoppa ner och ta med mig alla tillbaka.
Men samtidigt känns det fruktansvärt bra att vara här igen. Det känns bra att kunna börja det nya året i en stad som inte står stilla. Och det känns bra att komma till våren redan i januari, hur mysigt det än är med snöstormar och meterhöga plogkanter.
2009 var ett väldigt bra år. Och jag bestämt mig för att göra 2010 till ett ännu bättre.
Vilka är med mig?
Att ha eller inte ha.. en blogg.
För en stund tänkte jag att jag för allas skull en sista gång ge upp det här. I samma stund övervägde jag att ha kvar den. Och ja, så blir det nog. Men än en gång börjar jag om från början. Lika bra att ta chansen där man kan ta den. Nytt år. Nystart. Ny blogg liksom.
Jag vet att jag är precis lika jobbig som alltid. Om vi har tur lyckas jag jobba bort det under 2010.
Den som lever får se helt enkelt.
